”Jag vill packa väskan och resa iväg! Längtar efter att kunna bjuda hem vänner på middag!”
Såg en Julfilm häromdagen, och det slog mig att alla var fria. Allt var ’som vanligt’. Människor samlades på julmarknader, kramade om varandra, kunde mötas och bli förälskade. Alla var lyckliga och glada, precis så som det kan vara. Det var LIV! 
Det vi nu är inne i känns som en dålig mardröm, och jag försöker verkligen att hålla näsan över vattenytan och inte gå in i den låga energi som det kan ge. Läste en välformulerad artikel som publicerades i sociala medier som gav perspektiv, på allt som händer oss nu. Det tror jag är viktigare än någonsin, för det vi fokuserar på får vi mer  av. Det är förhoppningsvis, och från de flesta en välmening och en god vilja, om att göra rätt och vara en god medborgare och medmänniska. Vad som är rätt och fel, vem som har rätt. Det måste vi nog alla fundera på själva. Det är viktigt att vi alla börjar tänka själva. Och att vi får göra det, och att det är okej att vi alla tycker och tänker olika, att det är tillåtet. Att försöka begränsa allas våra medmänskliga rättigheter handlar om något annat. Vi alla, behöver gå ur bubblan av rädsla och det dömande som skapats i världen, där vi liksom vänds mot varandra. För vi behöver varandra mer än någonsin. 
Ta ett steg upp för trappan och titta ner, på livet och på den värld som vi just nu lever i. Ta ytterligare ett steg upp och titta ner på den värld som du tidigare uppfattade den. Och när du går ett steg till … Vad ser du nu? Kanske den värld som är den värld vi alla vill leva i. Där det är precis så fint, skönt och tillåtande som man bara drömmer om i fantasin. För i fantasin finns ingen begränsning. Här kan man gå in i en känsla, som bara är din egen, med möjligheter. Du kan möta vem du vill, du kan bli förälskad, bli behandlad med respekt och kärlek, du kan leva som du vill, med vem du vill och du kan göra precis vad du vill. I drömmarnas underbara värld sker mirakler varje dag, och när vi vill. Och i dessa stunder så ger vi oss själva en liten stund av hopp och en känsla av lycka, när vi som mest behöver. Så vad ser du, var ser du dig själv, hur ser det ut, och vilka människor kramar du om, var är du och vad drömmer du om? 
Att få skapa stunder av stillhet och lycka på detta sätt när vi vill och behöver. Den rättigheten kan ingen ta ifrån oss. Vi är alla fria. Och när vi alla drömmer, så skapar vi något större än vad vår mänskliga hjärna kan förstå. Livet är lite magiskt. 
I allt det som nu sker finns det en högre mening, även om det känns svårt att förstå det just nu. Men det kan gå snabbare än vi just nu förstår, och det kan bli en värld som är trevligare att leva i. Jag vill tro det. För det som det ger oss just nu, är en stund att stanna upp. På ett sätt som vi inte tidigare kunnat. Det går inte att springa ifrån livet och sig själv längre. Vi kan inte resa iväg och vi kan inte fly från oss själva. Utan får nu tid med oss själva, att stanna upp och klara ut, en tid att bli lite mer sams med sig själv. Kan ge nya chanser och nya möjligheter, och kan ge nya val än tidigare. Mitt i allt så skapas det en kraft som behövs i världen. Och den största gåva som du kan ge till dig själv. Tid att förstå att du är tillräcklig för den du är. 
Som alltid, livet ger dig det du vill och önskar. När du frågar efter det. Så vad drömmer du om? Det jag ser från mitt trappsteg är att allt det här bara är ett kort kapitel i vår historia, och en liten stund i mitt liv.  Och i denna tid så kan jag ge mig själv stunder av hopp och lycka. Den rätten kan ingen ta ifrån mig. Vad känner du?

(Av Maria Mattsson)